Bocksten TrailRun Åkulla 22km

Fem dagar vila, en kombination av en lättare förkylning och motivationsbrist, det blir lätt så efter ett härligt träningsläger har jag märkt, men nu var det dags för tävling igen, Bocksten TrailRun i Åkulla, tredje gången jag springer de andra två har jag kört 10km av olika anledningar men har ju sett på kartan att 22an borde vara betydligt finare så i år valde jag den istället.

Galet mycket folk på plats vid startområdet, kul, tur att jag hade föranmält mig, (tyvärr fick en kompis vända för att nummerlapparna var slut, trist har bara hänt en gång innan vad jag vet på alla lopp jag sprungit, den gången fick jag den näst sista :) Starten var i  år vid pulkabacken, inte som förra vid Friluftsgården och banan var också ändrad, slingan runt Yasjön var borttagen.

Nytt för i år var möjligheten att springa 44km två varv på 22km-banan, hade det varit ett varv hade jag klart funderat på att ta den på två varv…nej det kändes trist tycker jag men jag hann se starten och det var uppskattningsvis över 50 deltagare, fler än jag trodde skulle välja den distansen, men är väl bra träning om man ska iväg och springa längre lopp. t.ex någon Fjällmara.

Benen kändes allt annat än pigga på uppvärmningen, konstigt kan jag tycka hade ju ändå som sagt vilat i fem dagar, men det måste väl ändå bero på alla backar på träningsresan.

Starten gick och ganska snabbt insåg jag att det inte var några supersnabbingar med och jag fick vara i topp i kanske 7km, inte alls som jag hade planerat, men tog det ändå relativt lugnt, pga var vi nog ca 10 löpare som hade följe, tvåan (som senare vann) hade legat alldeles bakom hela vägen gick upp och drog upp tempot lite, borde inte varit några problem att följa en normal dag men med trötta ben och förkylningen att skylla på blev det mentalt för svårt så släppte, sprang själv någon km tills Dan från Trenne kom ikapp och vi hade följde ca 5 km innan jag fick ge mig i Bockstensstigen långa uppförsbacke från stora vägen, försökte ändå springa på skapligt så inte fyran skulle få syn på mig då hade det kunnat bli svettigt :)

Banan går först på Bockstenstigen för att svänga av ut i lite obanat ett tag, märkning av banan var en kombination av snitslar, skyltar och orangea-neon-pilar, snitslarna blir väldigt svåra att se ibland med alla skuggar i skogen att de dessutom hade snålat lite och gjort de väldigt korta på många stället gjorde att det blev lite småstopp på några ställen innan man såg var man skulle, däremot pilarna är grymt bra, de går inte att missa och syns på långt håll, kanon, även skyltarna som framförallt var på 10km slingan såg man väldigt bra på håll. Ganska snabbt kom vi ut vid asfaltsvägen som vi skulle över för att svänga runt Valasjön, fin sträckning nere vid sjön, precis framför några hus, kändes som vi sprang på deras gräsmatta? undra om det är ok att springa där annars också? kom fram till första vätskan vid Kalvsjölänken, en sväng på Bexellstigen för att sen gå på lite obanat kombinerat med skogsvägar för att komma tillbaka till vätskan fast på andra sidan, nu mot banans värsta backe nere från Kalvsjön, hade sällskap med Dan här och vi tog det ganska lugnt, gick t.o.m. några steg, ganska bra utför ner mot vägen men sen kom då Bockstensbacken där Johan stod med välbehövlig energi, men det hjälpte som sagt inte och jag tappade snabbt 20-30m kämpade på lite utför men insåg att jag inte skulle komma ikapp, så började springa lite mer kontrollerat istället för att inte bli dötrött på slutet, då kan man tappa hur mycket som helst.

In i lervällingen på stigen ner mot banvallen, det hade ju inte gjort något om man jobbade lite med lederna vid banvallen, framför allt då de gamla skidspåren norr om banvallen, hade inte behövts jätte mycket jobb för att de skulle bli betydligt bättre, nya spångar med nät står högt på min önskelista isf, då det är väldigt blött på många ställen där och de spångar som är där idag är ganska slitna och glashala på många stället då det saknas nät. Det är väl helt ok att springa i gegga en gång på tävling (även om det egentligen inte är nåt jag älskar), men på träning så är det ganska skönt med torra skor och att slippa den tråkiga rengöringen av skorna när man kommer hem.

Banan var annars väldigt trevlig de sista km norr om banvallen där de lyckats undvika i stort sett alla motionsspår, bara stig och obanat alltså, snyggt! bra förbättring mot förra året då det var betydlig mer motionsspår och grusväg, lite synd att vi inte passerade startområdet så publiken fick  se oss mer än vid start och mål, men det är inte lätt att få till allt, speciellt inte med alla Naturskyddsområden i Åkulla vilket gör att man inte kan dra banan hursomhelst.

Sprang in som trea, känns bra när jag tycker att träningen inte går som jag önskat och formen känns långt borta att jag ändå kan vara med i toppen på såna här lokala smålopp, men det är klart att jag längtar efter känslan när jag är iform…

Klart kul tävling som Bocksten TrailRun teamet har fixat, fin bana, allt praktiskt fungerade bra, från parkering, nummerlappsutdelning till vätska och prisutdelning.

Sannolikheten för att jag kommer tillbaka även nästa år är stor, men innan dess blir det nog ca hundra träningsrundor i Åkulla…den första troligtvis redan imorgon :)

Bocksten TrailRun’s hemsida: www.bockstentrailrun.se

Foto: Johan Jonsson