Icebug backyard trail spring edition 2019

Daniel | 16 maj, 2019 | Tävling | Inga kommentarer

Jag har lite svårt att bestämma mig märker jag. Jag hade i år tänkt att jag bara skulle satsa på trail förutom några enstaka stadslopp. Höjdpunkten skulle bli Fjällmaraveckan i Åre och med den nystartade Trailrunningswedenstore trail tour verkade det vara det perfekta året. Helt plötsligt går det såpass bra att jag kan utmana mina asfaltstider och då blev det helt plötsligt ändå lite roligt att springa på asfalt igen, samtidigt som skogen ändå är bäst. Det ena utesluter förstås inte det andra men eftersom det finns så många lopp nuförtiden så blir det svårt att prioritera, men den här helgen den 5 maj blev det ändå skogen som vann.

Icebug backyard trail blev min andra tävling i trailtouren med start i Jonsered någon mil utanför Göteborg. Jag har sprungit här en gång på träning för något år sedan, fin skog och rolig terräng, lagom backig och lagom teknisk löpning.

Andreas och Elin från klubben hade äntligen kommit hem från sin halvårsresa i Pyrenéerna och hämtade upp mig i Varberg. Det skulle bli svårt att orka följa med Andreas i loppet misstänkte jag men så klart skulle jag försöka. Det är roligt att springa tillsammans, annars hamnar man ju ofta själv under lopp har jag märkt, men vi är ganska jämna och med min nya taktik att starta lugnt så är vi ännu jämnare har det visat sig.

Vi körde uppvärmning på första och sista delen av banan, bra att reka lite innan. Det var en grym stigning bara några hundra meter efter start, det skulle bli viktigt att ta det lugnt här annars kan man förstöra hela loppet om man går för hårt direkt i en sådan backe. Avslutning var ganska brant utför, vilket kändes inte jobbigt nu men med trötta ben och i tävlingstempo så kändes det som att man helst inte vill kämpa om placeringar med någon där.

Starten gick och som vanligt rusade många iväg snabbt, för snabbt för en hel del men jag lyckades hålla mig skapligt lugn. Då jag visste att stigen snart skulle komma så ville jag ändå ha en skapligt bra position och lade mig bakom Patrik Lindegårdh i uppförsbacken, eftersom han är något snäpp starkare än mig så var det perfekt att veta att honom ska jag i alla fall inte springa förbi. Andreas låg strax bakom mig, väl uppe fick Patrik en liten lucka, jag och Andreas var 10-20 meter bakom, känslan var att vi skulle kunnat springa ikapp men 16km är mycket att jobba på så då är det bättre att ta det lagom lugnt i början, eller det ska kännas löjligt lugnt som Andreas brukar säga.

Det var väldigt roliga stigar att springa på; stenigt, knixigt, spångar här och där, blött på sina ställen, lite uppför, lite nerför, jag älskar att springa i den här terrängen. Känslan var bra och jag kunde utan problem följa Andreas som sprang först, men det kändes ändå som att vi höll bra tempo och jag såg ingen bakom. Snitslingen var bra så det var inga problem att hitta heller. Jag upplevde det ändå som att Andreas var snäppet starkare så jag lät honom springa först, men jag hoppade över vätskan, så när han stannade till så bytte vi. Nu såg vi en blåvitrandig tröja inte långt framför oss och jag gjorde vad jag kunde för att komma ikapp, skulle Andreas öka skulle jag ha någon annan att ha följe med sista fem kilometrarna. Andreas gick om och helt plötsligt var det inte lika lätt att följa. Jag tror att en hel del sitter i huvudet i det läget och jag släppte, men kämpade ändå på för att kunna komma ifatt IFK-löparen. Jag tog in lite och det kändes som att jag skulle komma ikapp, men så ökade avståndet igen och där gav jag nog lite upp och gick in i lite mer bekvämt tempo. Det är något jag måste försöka jobba med, loppet är inte slut innan man är i mål och mycket kan hända på slutet.

Jag höll min sjätteplats och Andreas blev fyra, hade loppet varit lite längre så hade nog Patrik fått se upp. Fredrik Bakkman vann som väntat och Klas Johansson, Vegan Runners, kom tvåa, kul, borde väl säga något att två veganer är topp sex?

Elin sprang korta banan och kom också hon på fjärde plats, helt ok dag för Falkenberg Allstars!