Skatås Ryggar 2016

skatas1

Träningsmotivationen har väl inte varit speciellt stor den senaste tiden, egentligen ganska länge om jag ska vara ärlig, det har helt enkelt inte varit lika roligt att springa som det brukade vara. Framförallt är det kompartmentsyndromet som har varit jobbigt länge nu, samtidigt som jag inte direkt har gjort allt jag har kunnat för att bli av med det, mest fortsatt som vanligt och hoppats på att det på något magiskt sätt ska försvinna, det har det inte gjort, kanske läge att tänka om?

Hela tiden har trallöpning fungerat bättre än asfalt och många gånger har jag inte känna något alls i benet trots pass på över 2 mil, lite konstigt tycker jag väl ända men måste väl bero på att det är mycket större varierat hur man sätter fötter och så, mjukare underlag, jo det har säkert betydelse också men grusväg är klart sämre än stig iaf har jag märkt.

Har kunnat träna på skapligt efter fiaskot på Varvet, men det har väl egentligen inte känts så bra som jag önskat och känna av benet till vardags också, dessutom har jag den senaste veckan haft ont i hålfoten, ibland känns det faktiskt lite orättvist…fast jag vet förstås att många har det mycket värre så ska ju egentligen inte klaga.

Planen var att nästa tävling skulle bli Friskutloppet den 6 juni, ett millopp på hemmaplan men bestämde mig för en vecka sedan (sista föranmälningsdagen som vanligt så klart), att istället åka upp till Göteborg och springa Skatås Ryggar, 5 ryggar, 21km. Jag har tröttnat lite på att springa snabba millopp när jag inte är i toppform, det slutar alltid på samma sätt, i besvikelse, det är ju i stort sett omöjligt att vara nöjd om jag inte iaf är i närheten av pers, är det en lagtävling kan det vara ok bara man gör ett ok lopp säg runt 35. Det blir väl troligtvis Varbergsloppet och Falkenbergs Stadslopp som  vanligt ändå…

Skatås Ryggar är ett trallopp som jag inte sprungit innan och det är alltid kul med nya lopp, nya banor och speciellt när det är trail och det utlovades ”riktig” trail i vildmark alldeles i kanten av Göteborg och jag tycker att de höll vad de lovade, nästan bara små stigar ganska teknisk löpning med smala stigar om och ner på stenar, det var verkligen läge att hålla koll på var man satte fötterna, mot slutet när jag var lite tröttare och ouppmärksam så låg jag där på marken men det gick bra, bara ett skrubbsår på knät, det är som jag brukar säga ”snowboardåkare är bra på att ramla” ;)

skatas2

Vi var uppdelade i två startgrupper och det var gott om plats i ca 500 m som gick på grus/asfalt innan vi svängde in på stigen, jag kom iväg bra och låg på plats 5-8 nånting, kändes bra och tog någon placering till att börja med, väldigt fint synd att man mest kollar på marken :) allt kändes ok till att börja med, men det var varmt 25-30 grader och det måste väl ha varit det som gjorde att jag kände mig trött fast jag egentligen inte var speciellt trött, konstig känsla, tappade motivationen på att ta ut mig och ville mest bara få en så behaglig resa som möjligt till mål som dessvärre var 14 km bort ;) Loppet heter Skatås Ryggar för att att man ska upp på fem höjdryggar och till slut känns det i benen när man är van att springa i platta Varberg. Henke som också sprang 5 ryggar hade en tung dag men kom ikapp mig vid 13 km, följde med 1 km eller så innan jag tröttnade, men det var nog mest i huvudet jag var trött idag, det är ju som bekant en stor del av löpning så det är absolut ingen bortförklaring.

Hastigheten skönk mer och mer och när jag fick se den sista backen, en skidbacke(!) så fick jag för mig att den inte gick att springa uppför så valde att gå, vilket gjorde att jag passerades av 4? löpare där och det känns ju i efterhand något onödigt, var ju faktiskt bara 1km kvar då, men det spelar förstås egentligen inte så stor roll, joggade till slut in på en 19e plats och Henke slutade 11a. Vi var väl inte speciellt nöjda någon av oss, men jag kunde iaf glädjas åt att benet inte gjorde ont, kanske det viktigaste trots allt?

Jag tycker att Skatås Ryggar var ett väldigt trevligt och bra arrangerat lopp, trevlig arena med fik, Compress sport var på plats och visade och sålde sina kompressionskläder och Löp & Sko hade en liten plats där man kunde få tips och råd? Nummerlappsutdelningen fungerade bra (förutom att jag lyckades få fel nummerlapp, men det ordnade de smidigt när jag upptäckte det), utan köer och parkering i direkt anslutning till tävlingsområdet kunde inte vara bättre.

 

One Comment

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *