O-ringen Sälen 2016

Vill du följa med på O-ringen?

Kanske en helt normal fråga…om den ställa till en orienterare, när den den ställs till mig så blir man ju lite fundersam på hur den personen tänkte (Henke, förklaring tack;) , kanske var det bara att få sällskap, en person till som delar på boende, bensinkostnad eller är orientering så lätt att lära sig att man fixar det på några pass?

Jag valde det sista, hur svårt kan det vara egentligen? det är väl bara att springa efter kartan så kommer man ju till kontrollen, de är ju dessutom ganska tydligt markerade och dessutom i nummerordning, inte mycket som kan gå fel där kan man ju tycka…

Visst har jag varit med på några orienteringspass fler än 5 mindre än 10 och de visade ju sig att det inte var riktigt så lätt som man skulle kunna tro, så kvällen innan vi skulle åka blev det panikträning med Henke, jo men det kändes ju ganska bra, fick med mig en nyttig kunskap, man ska tydligen ha kartan på rätt håll och då är kompassen ganska bra att ha (undrade just varför man skulle släppa på den varenda pass ;)

Sälen var platsen för årets tävling, kändes bekant, vi var ju där för bara några veckor sedan…då höll vi oss bara på stigarna dock, men det hade Henke i stort sett lovat att jag skulle kunna göra nu också, kontrollerna skulle vara utsatta efter stigarna och väldigt lätta att hitta, inga problem! och jag hade läst beskrivningen till den klassen jag skulle springa ”Challenge H10″ Lätt orientering, tuff löpning” jo, men det skulle ju passa mig ganska bra, men för säkerhetsskull försökte jag lära mig lite kartsymboler på vägen upp, det skador ju inte tänkte jag.

På plats i Sälen blev det ett lätt distanspass på 15 km, inte upp på något fjäll utan bara glida runt på plätten utan att trötta ut sig, tydligen gör inte orienterare så, men Henke offrade sig och följde iaf med 2,5km innan han vände, Claes tittade bara konstigt på mig…

Första etappen var vid Högfjällshotellet, Fjällmaraton Sälen som jag sprang förra året gick i det området så det kändes ganska tryggt, fri starttid på första etappen så Henke kunde följa med och peka hur jag skulle göra, alla springer runt med en liten pinne som man ”stämplar” vid kontrollerna, viktig att hålla reda på har jag fått lära mig den hårda vägen efter att ha letat en halvtimme i mosse efter min (den är faktiskt ganska liten!!), först ska den tömmas ”töm” och efter det blir det ”check”, fråga mig inte vad det ska vara bra för men det verkar vara viktigt iaf, efter det ska man stämpla den ytterligare än gång innan man startar, allvarligt går det inte att lösa på nåt bättre sätt? …men det är klart hittar man inga kontroller har man ju iaf haft användning för tre gånger iaf :)

Det gick väl skapligt på första etappen, lite stressad när jag inte riktigt hade koll på vilken stig jag sprang på till ettan och panik på tvåan när sjön som tvåan skulle ligga vid inte existerade, istället var det bara massa sten så innan jag fattade att ibland är sjöar inte sjöar i orientering så hade jag sprungit några varv fram och tillbaka, efter det blev det ganska bra, hittade alla kontroller och kom in ganska nära mitten men på den sämre hälften. Kvällspass så klart…ensam så klart upp och ner på Hundfjället.

Ett daglig rutin blev analys av dagens etapp på Livelox (livelox.com), på teven så klart, nu är det proffs som jobbar ;) emellanåt lite jobbigt att förklara hur man tänkte när man sprang helt galet…som tur var så var det fler som verkade ha lite problem att hålla kartan år rätt håll ibland :)

Andra etappen var massstart, alla i klassen (100st) startar samtidigt med samma bana, hur svårt kan det vara, behöver ju bara kunna springa efter någon tänker man ju då, det är bara ett problem, någon måste ju läsa kartan…startar snabbt och ligger runt tionde plats, bra position tänker jag, tills alla gör en banan sväng till kontrollen där de andra 90 står och väntar på att få stämpla, grattis där föll den planen men efter en minut eller så lyckades jag tränga mig fram och få stämpla, jagade allt vad jag orkade efter de snabba löparna som hade fått ett bra försprång, inte lätt då det visade sig att det inte alls är samma sak att springa på asfalt och terräng, jäklar vad jag fick slita, kunde följa ledet ganska bra uppe på fjället iaf men sen när det gick ner i skogen var det bara att ta fram kartan, det var liksom tusentals andra orienterare ute samtidigt så inte lätt att hålla ordning på de jag skulle följa efter, lyckades efter lite halvstrul ändå komma in på den övre hälften, så relativt nöjd trots att jag räknat med bättre. Eftermiddagspass med Boa (som tog en liten omväg från Söderhamn där han tagit hem ett VSM silver på 10 000m!) och Henke föll för grupptrycket och hängde också med.

Kändes ändå ganska bra, hade avancerat några platser och tänkte att nu har jag nog fattat hur det fungerar, tredje etappen startade uppe på fjället och jag tog de första två ganska snabbt (ok jag fick springa några extra hundra meter men för mig är det att springa rakt på ;) fick lite problem på tredje men hittade den till slut, lugnt och skönt var det på det här området och jag såg ingen annan på säkert 20 min (kanske ett dåligt tecken;) ner i skogen och ju närmre målet jag kom desto mer folk blev det, överallt var det orienterare och det kändes som att alla sprang i motsatt riktning och tydligen var regeln att det var jag som skulle flytta mig hela tiden…

Ett av de större problemen jag hade på den här etappen var att när 20 000 människor springer på samma ställe så blir det nya stigar, stigar som inte finns med på kartan! har fasen ska man veta vilka som är ”riktiga” stigar!?

Trettonde kontrollen låg i ett område med bara massa höjdkurvor inga stigar att följa, jo en otydlig stig skulle ligga i närheten, jo tack, det var ju lätt alla stigar var tydliga…även de som inte fanns, 45 min senare efter att ha frågat tre hjälpsamma medorienterare, varit på väg att ge upp och springa mot målet hittade jag den äntligen och kunde springa i mål, inte som siste man, de var två efter och några som stämplat fel :)

Eftermiddagspasset var populärt idag, troligtvis pga vilodagen som är efter tredje etappen (så jäkla dumt, trodde inte orienterare var så veka att de behöver vila efter bara tre pass i rad ;) 20 km upp och ner för fjället, Lennar, Boa, Henke och Albin hängde med, gick bra uppför och kände mig pigg, men när vi vände hemåt tog krafterna slut och tror aldrig jag varit så trött innan…och då vet man vad som händer när man visar det…Henke ökar farten, det slår aldrig fel! :)

Vilodagen fick bli 20km platt löpning från Smågan mot Mångsbodarna, väldigt fin skog där skulle man kunna ta några fler pass vid ett annat tillfälle.

Masstart på nästa etapp, nu gäller det, hitta lämplig orinteringskunnig löpare och lite diskret glida med till en bra placering, inte alls samma köbildning vid kontroll nummer ett den här gången…den låg ju typ 2 km bort :) …men hade svårt att hänga med de snabbaste ett av problemen är ju när man ska läsa kartan samtidigt som man springer, fattar inte hur det ska gå till när man inte springer på platt underlag, då måste man ju se var man sätter fötterna och så skakar ju kartan så man inte ser nåt! hursomhelst var det lätt orientering idag och behövde inte ens följa efter de andra, var bara att följa stigarna, så ska det vara! :)

Lyckades att ramla både framlänges och baklänges innan jag var i mål, skidbackar blir ganska leriga och halkiga… var på ca 20 plats så bästa etappen, men vad händer misslyckad med sista stämplingen 300m innan mål så fick ingen tid, buuuuh så tråkigt :(

Sista etappen skulle gå i skogen, jaktstart, då vi skulle åka hem för att hinna till Falkenbergs Stadslopp dagen efter ville jag inte hålla på hur länge som helst, 90 min gav jag mig själv, flöt på skapligt med de åtta första, sen var det ca 2km till nian…där blev jag vilse och gav upp efter ett tag…det visade sig när jag tittade var jag varit i efterhand att jag inte var så långt borta, men när man står i skogen och inte vet var man är…det är inte då hjärnan fungerar som bäst kan jag säga ;)

Jag hade nog förväntat mig att det skulle gå lite bättre, men det var ändå en rolig vecka och jag kommer inte ge upp orienteringen riktigt än.