Springtime i Helsingborg 2019

Egentligen vet jag inte varför jag återkommer till det här loppet, banan är liksom allt annat än snabb. Den startar med 2 kilometer vid havet och som jag kommer ihåg det har det alltid varit motvind där. Efter det kommer en grymt sugande backe, både lång och relativt brant, hela banan är faktiskt ganska mycket upp och ner känns det som. Den är dessutom knixig med många nittiograders svängar. Det måste vara något med stämningen, och framförallt målgången på Kullagatan är fantastiskt, det finns nog ingen bättre, det måste vara något med att publiken kommer så nära.

Så stod jag då på startlinjen för fjärde gången, formen kändes bra och nu var det äntligen dags för årets första millopp. Efter ett lite plötsligt startskott, (missade jag nedräkningen eller vad hände där tro?) sprang vi iväg och planen var som den alltid är nu att ta det lugnt i starten. Jag hamnade mitt emellan två klungor, för att undvika att få springa utan skydd i vinden valde jag ändå den snabbare klungan och första kilometern slutade på 3:19. Det är för snabbt men det kändes ändå okej och det var det bästa jag kunde göra i det läget tror jag, jag låg sist i klungan och det kändes lätt. Den andra kilometern gick klart lugnare på 3:32 och nu kändes det nästan långsamt. Framme vid backen kunde jag inte låta bli att öka tempot och tog mig fram till de första i klungan, så onödigt, jag skulle tagit det lugnt och sparat på krafterna. Så snart det började gå nerför igen kunde jag inte hänga med och tappade säkert tio placeringar, jag orkade inte ens hänga kvar i den klungan utan fick släppa några meter. Några till hade problem så jag såg dem i alla fall men jag sprang i stort sett resten av loppet ensam. Känslan var ändå ganska bra, jag jobbade på i mitt tempo runt 3:30/km, någon snabbare, någon lite långsammare beroende på om det var uppför eller utför. Jag tycker ändå att det är ett bra tecken att det gick lite av sig självt och jag behövde inte kämpa jättemycket för att hålla det tempot. Samtidigt orkade jag inte öka heller vilket jag tror kan bero på att jag tog backen för snabbt, benen blev liksom slitna, annars hade jag nog orkat bättre. Blir intressant att se känslan på nästa lopp om jag kan lägga upp det lite smartare.

Det kom inte ifatt några löpare bakifrån så jag lyckades hålla min sjuttonde plats. Jag klarade sub 35 med ett nödrop för första gången på två år, dessutom på en tuff bana. Det ser ut att bli ett bra år, bara jag kan undvika skador nu.

Falkenberg Allstars representerades också av Jenny Mårtensson som sprang in på en femte plats, och Maibritt Nilsson på femtonde plats.

Läs mer:
Loppets hemsida

Foto: Andreas Berner